Bakgrund: Inkonsekvensen i hanteringen av internt upparbetade immateriella tillgångar har uppmärksammats av bland annat standardsättarna IASB, AASB, ASBJ samt organisationen RFR. RFR menar att mer fokus bör läggas på identifieringen och redovisningen av internt upparbetade immateriella tillgångar på grund av deras markanta ökning samt betydelse för företag och kunder.Syfte: Studien ska beskriva den kontext där internt upparbetade immateriella tillgångar förekommer, och därmed bidra till en förståelse över hur deras egenskaper och identifiering behandlas redovisningsmässigt, inom branschen konsumentvaror och -tjänster.Metod: Studien är gjord utifrån en kvalitativ ansats och är baserad på intervjuer med företag inom branschen konsumentvaror och -tjänster som har internt upparbetade immateriella tillgångar.Resultat: Branschen konsumentvaror och -tjänster använder sig av både formella och informella tumregler vid identifiering av internt upparbetade immateriella tillgångar på grund av den osäkerhet som råder vid bedömning. Existensen av tumregler påverkas av faktorerna nyckelpersoner, erfarenheter samt storleken på företaget och posten internt upparbetade immateriella tillgångar. Branschen anser att det finns svårigheter i de existerande regelverken men att standarden IAS 38 är tillräcklig överlag..

Immateriella tillgångar ökar i betydelse då företagen blivit mer kunskapsintensiva. Redovisning till rättvisande bild ställs därför inför en stor utmaning. Redovisningen av patent är ett område som idag inte kan värderas till annat än nedlagda kostnader vilket ger upphov till en otillfredsställande bild av framtida ekonomiska möjligheter. Föreliggande uppsats har två syften. Det första är att undersöka hur internt upparbetade patent kan värderas.

Bakgrund och problemdiskussion: De senaste decennierna har andelenkunskapsföretag ökat i samhället. Det är personalstyrkan som, via sinakunskaper och färdigheter, är en grundförutsättning för att företaget ska kunnagenerera intäkter, vilket också är fallet för fotbollsklubbar. SvFF införde 2001 enelitlicens med krav på svenska elitfotbollsklubbars ekonomi. I denna elitlicenstilläts klubbarna att aktivera externa spelarförvärv som immateriella tillgångar ibalansräkningen. Vi anser att även de internt upparbetade tillgångarna bordeaktiveras enligt rekommendationerna i RR 15.Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur det vore möjligt för svenskaelitfotbollsklubbar att aktivera internt upparbetade spelare i balansräkningen,och att åskådliggöra andra eventuella förändringsområden.Metod: Studiens empiri bygger på primärdata som insamlats genom strategisktutvalda intervjuobjekt.

År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut.Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut.

År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut.Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut.

Varumärkens betydelse för företagen är idag mycket stor. Det är svårt, för att inte säga omöj-ligt för ett företag att sälja sina produkter till konsumenter utan ett varumärke. Ur ett redovis-ningsperspektiv betraktas inte ännu internt upparbetade varumärken som tillgångar. Detta eftersom de inte uppfyller de gängse erkännandekriterier som ställs på de tillgångar som kan aktiveras på balansräkningen. Flera forskare hävdar att detta leder till att kravet på att redo-visningen skall visa en rättvisande bild av företagets ekonomiska situation inte är uppfyllt.

Bakgrund och problem: Varje år investeras det stora summor i den forskningsbaserade läkemedelsindustrin. Investeringarna innebär stora risker då det är få läkemedel som genererar tillräckligt stora vinster för att täcka kostnaderna. Sedan år 2005 har svenska koncerner tillämpat IFRS, vilket har medfört större krav på redovisningen av FoU. Valet att aktivera eller kostnadsföra utgifterna för FoU har debatterats mycket och valet påverkar företagets finansiella ställning. Syfte: Syftet med uppsatsen är att utreda hur redovisningen av FoU och patent ser ut hos läkemedelsföretag i Sverige som använder sig av IAS 38 och hur redovisningsvalen har påverkats av införandet av IFRS.

Inledning: Internt upparbetade immateriella tillgångar har fått en alltmer betydande roll för värdeskapandet i dagens företag. Trots detta tillåter inte IAS 38 Immateriella tillgångar att dessa erkänns i balansräkningen. Författarna till Initial Accounting for Internally Generated Intangible Assets (IAIGIA) anser att detta medför att ett företags verkliga värde inte avspeglas i dess redovisning, och föreslår därför att en reformering av nuvarande standard bör genomföras.Syftet med denna uppsats är att jämföra förslagen i IAIGIA med IAS 38 för att konkretisera vilka skillnader i regleringen ett eventuellt införande av IAIGIA skulle medföra. Dessutom förs en diskussion om dessa förslag i ljuset av den aktuella debatten på ämnet. Uppsatsens huvudfråga formuleras som följer: Vilken är skillnaden mellan IAS 38 och Initial Accounting for Internally Generated Intangible Assets? Sekundärt ställs frågor om IAIGIA:s styrkor och svagheter, om förslaget utgör en tillfredsställande lösning på erkännandeproblematiken samt om det finns några andra lösningsförslag.Metod: Med utgångspunkt i en kvalitativ metodansats har de båda skrifterna IAIGIA och IAS 38 granskats samt jämförts, och utmärkande skillnader har tagits fram.

Varumärken får en allt större betydelse för företag världen över. På senare år har det blivit allt viktigare för företag och organisationer att utmärka sig genom detta i konkurrensen med andra. Samtidigt som värdet av varumärken ökar blir det allt viktigare att kunna bestämma detta på ett tillförlitligt sätt. Syftet med uppsatsen är att se på vilka sätt ett varumärke kan värderas vid överlåtelser. Det är dessutom att undersöka om varumärket kan värderas tillförlitlig då det är internt upparbetat.

Investeringar i varumärken är vitalt för värdeskapande och skapar stabilitet och identitet i företag. I många situationer är den ekonomiska effekten uppbenbar. Immateriella tillgångar är behäftade med problem rörande identifiering, värdering och presentation av internt upparbetade varumärken i balansräkningen. Svårigheten förknippas i första hand med brist på tillräckligt vägledande redovisningsstandarder. När det gäller förvärvade varumärken är vägledningen för värdering och presentation otillräcklig.Syftet med studien har varit att undersöka hur värdering av varumärken genomförs i praktiken.

Uppsatsen behandlar ämnena varumärkesredovisning och varumärkesvärdering. Syftet med uppsatsen är att definiera begreppet varumärke, klargöra lagar och normer inom området och utreda huruvida varumärken kan tas upp av företag som en tillgång. Värderingsmetoder för varumärke ska klarläggas och vi ämnar även att förklara hur svenska företag behandlar varumärken både redovisningstekniskt samt hur de visar övrig extern information i sina årsredovisningar. Vi har använt oss av litteratur, lagar, normer, intervjuer och en fallstudie för att klargöra vad varumärken är, hur värdering kan göras samt vad som krävs för att få ta upp varumärken som tillgångar i balansräkningen. För att kunna visa hur svenska företag redogör för sina varumärken har vi studerat årsredovisningar från 20 svenska företag med starka varumärken.

Syftet med uppsatsen är att ur ett ledningsperspektiv öka förståelsen för motiven till varför/varför inte kunskapsintensiva tjänsteföretag väljer att visualisera intellektuellt kapital. I uppsatsen har den kvalitativa metoden använts. Vi har samlat in primärdatan genom telefonintervjuer och frågeformulär via e-mail. I analysen har vi tolkat den insamlade datan för att kunna få en förståelse av forskningsfrågan. Det som tydligt framträder i vår undersökning är att kunskapsintensiva tjänsteföretag väljer att visualisera intellektuellt kapital för att visa sitt verkliga värde, erhålla uppmärksamhet och utvecklas internt.

Varumärken får en allt större betydelse för företag världen över. På senare år har det blivit allt viktigare för företag och organisationer att utmärka sig genom detta i konkurrensen med andra. Samtidigt som värdet av varumärken ökar blir det allt viktigare att kunna bestämma detta på ett tillförlitligt sätt. Syftet med uppsatsen är att se på vilka sätt ett varumärke kan värderas vid överlåtelser. Det är dessutom att undersöka om varumärket kan värderas tillförlitlig då det är internt upparbetat.

Syftet med uppsatsen är att ur ett ledningsperspektiv öka förståelsen för motiven till varför/varför inte kunskapsintensiva tjänsteföretag väljer att visualisera intellektuellt kapital. I uppsatsen har den kvalitativa metoden använts. Vi har samlat in primärdatan genom telefonintervjuer och frågeformulär via e-mail. I analysen har vi tolkat den insamlade datan för att kunna få en förståelse av forskningsfrågan. Det som tydligt framträder i vår undersökning är att kunskapsintensiva tjänsteföretag väljer att visualisera intellektuellt kapital för att visa sitt verkliga värde, erhålla uppmärksamhet och utvecklas internt. De som väljer att inte visualisera ser det svåra i att värdera immateriella tillgångar då det inte finns någon standardiserad och vedertagen metod, samt att det tar stora resurser i anspråk.

Lämpligheten i att redovisa immateriella tillgångar har diskuterats länge inom forskningen med varierande åsikter. Förespråkare för en mer omfattande redovisning av immateriella tillgångar menar att det bidrar med ökad relevans i finansiella rapporter, medan andra hävdar att en sådan redovisning skadar redovisningens trovärdighet på grund av bristande verifierbarhet. Syftet med denna studie är att undersöka om en redovisning av immateriella tillgångar behövs för att främja relevansen i den externa redovisningen. Genom en kvantitativ undersökning av Stockholmsbörsen utvärderas hur redovisade immateriella tillgångar motverkar diskrepansen mellan bokförda värden och marknadsvärden som uppstår genom konservativa redovisningsprinciper. Studiens resultat tyder på att immateriella tillgångar inte märkbart främjar relevansen i finansiella rapporter, samtidigt som en värdering från modellen om residual income gör det i högre utsträckning.